När luften bara pyser ur...

Det har varit på g ett tag, utan någon egentlig anledning. Och ikväll slog det till, också det utan anledning. Men, hej ångest! :( Den sista unsen luft har pyst ut och jag bara sitter. Kroppen vill vara aktiv, hjärtat vill gråta och hjärnan vill lösa det genom att äta. Logiskt och bra. Och nej, inget specifikt har hänt. Nej, jag kan inte säga varför. Ja, det bara är så just nu. Deal with it, det måste jag göra. Jag försöker tillgodose alla de behov som sinnena skriker efter, även om jag struntat i att vara aktiv. Jag har däremot ätit lite sött och ska strax krypa ner till Alice i sängen och samla på mig lite ny luft i maskineriet. Hjärnan ska bedövas av ljudbok (Brobyggarna av Jan Guillou, uppläsare Tomas Bolme. Tack Storytel!) och hjärtat ska få gråta om det vill. Jag vet inte, kanske det hjälper så att jag kan se lite ljusare på tillvaron imorgon.

Förresten, något som fick mig att le ikväll. För alla oss som gillar våra # ;)

Nu säger jag godnatt till eländet och hoppas på lättning imorgon. För ångest (speciellt den utan anledning) är fan inte roligt någonstans...!