onsdag 30 april 2014

Välkommen härliga vår!

Valborg, kvällen med stort K i Uppsala då våren firas in på alla sätt möjliga. Alkoholen flödar i kapp med Fyrisån och vettet galopperar iväg under champangegaloppen. Om jag är sugen? Nä, inte ett dugg! Jag har inte lämnat mitt älskade Fålhagen idag :P

Men, den stora nackdelen med våren är ju all denna förbenade pollen. Jag är ju redigt allergisk och i år är det ett oerhört tryck vad det gäller pollen. De värsta dagarna nu så kliar det lite överallt på kroppen som om jag inte medicinerat alls, och då står jag på full medicinering... Yay. Tur att man har lärt sig bra knep under mina ca 28 år som allergiker. Tex att inte vädra kvällstid, att byta kläder när man kommer in och att skölja ur håret om man varit ute och rört sig på kvällen när pollenhalterna är som högst. Att lyssna på kroppen är också viktigt. Säger den att nu måste jag gå in och vila och få andas lite, då ska jag göra det. Att pressa mig att stanna ute är ingen idé, då får jag igen det senare.

Däremot så finns det ändå lättnader i pollenattackerna, och jag har älskat dem sen jag var barn - sommarregn! När regnet faller så tar det med sig all pollen ner och helt plötsligt kan jag andas igen. Jag älskar att fylla lungorna med den rena, friska luften och bara leva! Ikväll är det en sån kväll, på självaste valborgsmässoafton! Regnet faller stilla utanför och jag har balkongdörren öppen för att fylla lägenheten med frisk luft. Regnet gör också att festandet utomhus är betydligt lugnare än vanligt så även om det hörs ett visst sorl från stan så vilar det ett lugn över Fålhagen. Jag andas, njuter och är tacksam över att mitt liv ändå är så bra som det är!

tisdag 15 april 2014

Tankar och ordstäv

Det finns ju ett ordstäv som lyder Att skiljas är att dö en smula. När det gäller någon man håller kär så är det väldigt sant tycker jag, det som gnags av en bit av hjärtat varje gång. Det läker ofta igen, även om det kan ta tid. Men när man måste skiljas åt för att någon dör, då är det som att hjärtat bara krossas och att pussla ihop de bitarna för att laga hjärtat igen är inte lätt. Inte någonstans.

Nu har det snart gått fyra månader sedan Micke gick bort, och den dagens händelser sitter fastetsade i minnet för alltid. Mitt hjärta krossades, allt utom en enda del - Alice. Och tack vare den delen, tack vare Alice, har jag kunnat arbeta med att laga mig själv igen. Jag säger inte att jag är hel, absolut inte, men jag mår bra. Så bra som jag kan må efter allt som har hänt. Tack vare mina fantastiska föräldrar har vi en fin lägenhet att bo i och de har stöttat så enormt mycket på alla sätt som går. Jag har fått de bästa förutsättningarna möjligt för att återhämta mig och läka.

Saknaden och sorgen efter den man älskar kommer aldrig att försvinna, inte heller kärleken. Men det ändrar karaktär hela tiden. Jag vet att det kommer dagar då jag inte vill något alls, samtidigt som livet rullar vidare, och jag har lärt mig att acceptera de dagarna och att leva igenom känslorna. Och jag har ändå Alice kvar. I början var det henne jag levde för, nu är det henne jag lever med. Vi bygger upp ett bra liv tillsammans och lär oss nya saker tillsammans dagligen. Micke är saknad i vårt liv, men han finns alltid med oss i hjärtat. Alltid.