söndag 27 september 2015

Debuten avklarad!

Alice har väntat och längtat och idag var det äntligen dags för debuten på tävlingsbanan ☺
Det var hoppning som gällde, eller ja, bombana på marken för nybörjarna, men det var bangång och framridning och allt ändå. Toppen att barnen får göra på riktigt men på sin nivå redan från start. Alice var jätteduktig och koncentrerad när vi gick banan tillsammans. Hon tänkte på bra ridvägar, repeterade hinderföljden och skötte sig utmärkt!
Ett av hinderna ☺
  
Ponnyn för dagen var Wise, vilket även det var debut! Jag var rädd att det skulle göra att Alice skulle sätta sig på tvären men nejdå, denna lilla ponnytjej tyckte bara att det skulle bli roligt att få rida en ny häst igen. Hon höll överlag väldigt bra koll på pirret i magen och visade att även om hon inte gillar uppvisningar så gillar hon att tävla! Och energin använde hon till att gasa på så att det blev trav runt nästan hela banan! ☺ Snart fixar hon lättridningen också ☺

En väääääldigt koncentrerad tjej som tittar på ryttaren före. 
Och väldigt nöjd och glad med sin första rosett efter avslutad ritt! 
Mindre nöjd Wise med rosetten på tränset ;) Han var iaf en stjärna för oss idag och hjälpte Alice att klara debuten helt perfekt! En ny favoritponny hos den här ponnymamman tror jag ;) 

Den lilla ryttarinnan med den stora rosetten! ☺ Ny säkerhetsväst också dagen till ära, perfekt med rea på XXL, nästan halva priset på västen!
 
Närbild på den fina rosetten ☺

En bättre tävlingsdebut hade vi inte kunnat önska! Om några veckor är det dressyrtävling men vi har inte bestämt än om hon ska vara med på den också, vi avvaktar nog lite. Men vi kan iaf konstatera att det här med att börja rida är det bästa vi kunde hitta på, och Solängens Ridskola är toppenbra! ☺ 

söndag 20 september 2015

Hösten är här!

Och därmed terminens första dagisevent. Alice har blivit fotograferad, och som vanligt så levererar Siluettfoto helt underbara bilder! Kommer ha svårt att välja ut vilken av dem som vi ska köpa :) Får visa bild här sen när vi köpt hem dem, vill inte lägga ut annan fotografs bild med vattenstämpel ;)

I fredags var det dags för den årliga, barnfria föräldrafesten som arrangeras av de nya föräldrarna. Ett utmärkt tillfälle att lära känna varandra med, och det brukar vara riktigt roligt! Så också i år såklart :) Årets tema var Sun Trip och vi möttes av en reseledare som guidade oss vidare, tror nog att vi hamnade på Pepes Bodega till slut ;) Vi fick god mat och underhölls med musikquiz. Det var en jämn kamp, efter de första skriftliga frågorna låg mitt lag och ett till i ledning, med de andra två bara ett par poäng efter. Sen följde snabbfrågor där vi skulle nämna artist och låt snabbast. Där dominerade jag och min lagkamrat ;) Vi skulle ha fem snabbfrågor men det var så kul att det blev femton st. Efter tio st ledde vi med två poäng men gick med på fem till, varpå vi drog iväg och vann till slut med sju poäng ;) Sjukt kul! Och tävlingsledaren (10 år yngre än mig) var helimpad av oss så resten av kvällen fortsatte han att testa mig på låtar. ADHD-hjärnan gjorde ett bra jobb den kvällen ;)

Dagen efter festen har vi alltid höstens fixardag. I år var det flera stora saker att ordna med. Tidigare så har ju mina föräldrar och jag byggt ett utekök och en kiosk på gården

 
Nu fick utemiljön ännu mera lyft. En pappa och farfar grävde om sandlådan som var gömd långt in i häcken och flyttade ut den en bit. Så mycket större den blev!

Av någon anledning så vill bilderna inte fungera just nu, får kolla på det sen!

Själv kämpade jag på med spade och soppslev, borr och armering (jag fick hjälp av andra när de var klara med sitt men jag gjorde 7/11 gropar själv) och skapade en balansbana till kidsen! :)

Tungt och slitigt, ryggen är INTE glad idag, men kidsen som var på plats blev överlyckliga och ville bara klättra och balansera så det var helt klart värt det! :)

Nu ska jag försöka få igång min kropp och få ner barnet i ett bad. Om några timmar är det kalas för morfar som fyller hela 70 år imorrn, hipp hurra för honom! :D

tisdag 8 september 2015

Det som inte går att beskriva med ord.

När jag gick i högstadiet så pågick kriget på Balkan för fullt. Det var då den första riktigt stora flyktingströmmen kom, som jag kommer ihåg. Men jag var inte rädd, jag tyckte synd om dem. Varför? Jo, för det som inte går att beskriva med ord, hur det är att fly, det hade jag fått uppleva. Eftersom det var 20 år sedan så minns jag inte helt, men jag ska försöka berätta så gott jag kan.

I källaren på en av högstadieskolorna i Uppsala så hade det byggts upp olika rum, upplevelsen för oss elever började på en gång när vi kom innanför dörrarna. Vi fick sitta i ett klassrum varpå en militär helt plötsligt kom och gormade. Skrämmande! Efter ytterligare en stund började bomber höras och en film på sönderbombade hus spelades. Vi var helt plötsligt mitt i kriget! Snabbt slussades vi till ett skyddsrum där vi fick krypa ihop och lyssna på fallande bomber. När dessa till sist tystnat var alla på helspänn och vi slussades vidare, vi fick fly. Till slut kom vi fram till någon form av flyktingförläggning där militären än en gång gormade. Var de goda eller var vi fortfarande i fara? Så småningom kom vi till Sverige och kände att nu är vi trygga! Men ack så fel vi hade. Där fick vi papper att fylla i, papper som vi knappt förstod, allt för att få asyl. Vilka skulle få stanna? Vem hade inte tillräckligt bra skäl? Oron spred sig åter i gruppen.

Det är allt jag minns, så det måste ha tagit slut där någonstans. Den dagen lärde jag mig mycket. Man flyr inte om man inte måste, man lämnar inte sitt liv bakom sig om det inte bombats sönder, man flyr inte för skojs skull. Jag lärde mig också att asyl handlar om medmänsklighet och empati. Att hjälpa någon till ett nytt liv utan bomber och ondska.

En flykt går inte att beskriva med ord, den desperation som måste till för att sätta sig i en såpass osäker sits går inte att föreställa sig. Jag vet att den eftermiddag jag tillbringade i en skolkällare i Uppsala inte är i närheten av vad som pågick på Balkan då eller på Medelhavet nu, men jag har empati och känner medkänsla för flyktingarna.


Genom att sms:a FLYKT till 72 900 för att skänka 100 kronor når du alla organisationer på en gång. Eller välj belopp nedan:
FLYKT50
FLYKT200
FLYKT300

Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite. Skänk pengar, saker, tid! Hjälp till där du kan, men gör något. För det som händer i världen just nu, det går inte att beskriva med ord.