Det som inte går att beskriva med ord.

När jag gick i högstadiet så pågick kriget på Balkan för fullt. Det var då den första riktigt stora flyktingströmmen kom, som jag kommer ihåg. Men jag var inte rädd, jag tyckte synd om dem. Varför? Jo, för det som inte går att beskriva med ord, hur det är att fly, det hade jag fått uppleva. Eftersom det var 20 år sedan så minns jag inte helt, men jag ska försöka berätta så gott jag kan.

I källaren på en av högstadieskolorna i Uppsala så hade det byggts upp olika rum, upplevelsen för oss elever började på en gång när vi kom innanför dörrarna. Vi fick sitta i ett klassrum varpå en militär helt plötsligt kom och gormade. Skrämmande! Efter ytterligare en stund började bomber höras och en film på sönderbombade hus spelades. Vi var helt plötsligt mitt i kriget! Snabbt slussades vi till ett skyddsrum där vi fick krypa ihop och lyssna på fallande bomber. När dessa till sist tystnat var alla på helspänn och vi slussades vidare, vi fick fly. Till slut kom vi fram till någon form av flyktingförläggning där militären än en gång gormade. Var de goda eller var vi fortfarande i fara? Så småningom kom vi till Sverige och kände att nu är vi trygga! Men ack så fel vi hade. Där fick vi papper att fylla i, papper som vi knappt förstod, allt för att få asyl. Vilka skulle få stanna? Vem hade inte tillräckligt bra skäl? Oron spred sig åter i gruppen.

Det är allt jag minns, så det måste ha tagit slut där någonstans. Den dagen lärde jag mig mycket. Man flyr inte om man inte måste, man lämnar inte sitt liv bakom sig om det inte bombats sönder, man flyr inte för skojs skull. Jag lärde mig också att asyl handlar om medmänsklighet och empati. Att hjälpa någon till ett nytt liv utan bomber och ondska.

En flykt går inte att beskriva med ord, den desperation som måste till för att sätta sig i en såpass osäker sits går inte att föreställa sig. Jag vet att den eftermiddag jag tillbringade i en skolkällare i Uppsala inte är i närheten av vad som pågick på Balkan då eller på Medelhavet nu, men jag har empati och känner medkänsla för flyktingarna.


Genom att sms:a FLYKT till 72 900 för att skänka 100 kronor når du alla organisationer på en gång. Eller välj belopp nedan:
FLYKT50
FLYKT200
FLYKT300

Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite. Skänk pengar, saker, tid! Hjälp till där du kan, men gör något. För det som händer i världen just nu, det går inte att beskriva med ord.