måndag 4 mars 2013

Ett tungt beslut.

Livet som djurägare är verkligen ombytligt. Djuren kan charma och irritera, göra en lycklig och arg på en gång ibland tycks det. Det är alldeles underbart att få ha djur i sin närhet! Men, som djurägare har man också ett ansvar, och det är att sätta stopp när det inte går längre. Det tunga beslutet var vi tvugna att ta här i helgen för vår fina Misse (eller, han hette egentligen Aramis, om man ska vara noga). Misse har under det senaste året varit väldigt kinkig med maten och haft svårt att hålla hullet. Vi har köpt så många olika sorters foder och bytt så snart han slutat äta av något. Trugat och servat. Men i fredags så slutade han äta och drack bara vatten, sen eskalerade hans hälsa åt det sämre under helgen så igår beslöt vi att det fick vara nog. Idag tog mamma kontakt med vetrinär som hade tid vid lunch. Misse ville inte riktigt åka bil men väl hos veterinären gick han själv ut ur buren och lät mamma lägga honom ner på britsen. Han somnade direkt efter att han fått sprutan och efter ett par minuter slutade hjärtat att slå. Allt gick lugnt och stilla och jag tror att han visste vad som var på väg och lät det hända utan att kämpa emot.

Tårarna rinner på mig nu. Jag saknar vår fina katt! Den svarta pantern som jagade alla pinnarna som föll till marken när man klippte vattskott i träden, den uppkäftiga killen som alltid tiggde räkor, den kelsjuke goskissen som man nästan satte sig på i soffan för att han var så ivrig att få sitta i knät. Han har gett oss så mycket kärlek och jag tror att han förstod hur mycket vi älskade honom tillbaka. I nästan halva mitt liv har han funnits och nu fortsätter mitt liv med ett stort tassavtryck som jag alltid kommer att bära med mig i hjärtat!

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...
 
 ♥ Misse ♥
1998 - 2013











Sov gott nu älskade vännen min!
Tack för all kärlek och galna upptåg. Nu har du inte ont längre och du kan rulla dig hur mycket du vill i det mjuka gräset.
Du fattas mig redan!


4 kommentarer:

  1. Vad tråkig att höra, vågar inte själv tänka på hur jag skulle reagera/må om något skulle hända någon av mina älsklingar...

    Krama om M och A lite extra.
    \\Jens

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var/är jobbigt men det var så rätt vilket gör det lättare. Tack för omtanken!

      Radera
  2. Ush lider med dig, vet ju hur vidrigt det var när min hund gick bort för ett år sedan :-( kram

    SvaraRadera