tisdag 13 januari 2015

Det där med hjärnan...

Jag har hört att en sådan chock som jag utsattes för kan ge samma spår i hjärnan som en utbrändhet. Och jag förstår verkligen det för hjälp så jobbigt det är ibland. Det känns som tur i oturen att jag var/är arbetslös för jag skulle nog inte fungera 100% på ett arbete än. Inte ens nu ett år senare. Hjärnan är känslig och det tar tid att läka den. Visst, jag har blivit mycket bättre. Jag orkar läsa och kan koncentrera mig längre stunder, men bara så länge det är "enkelt". Igår var jag på af en kort stund, hade boendestöd och sen skrev jag en komplettering till ansökan om bostadsbidraget, och jag är fortfarande trött i hjärnan! :( träningen funkar, för där behöver jag inte tänka aktivt, men hjälp så frustrerande det är med andra saker. Just nu väntar en rapport som ska skickas till överförmyndarnämnden och även om jag har papper på allt och bara behöver skriva det på ett och samma papper så tar det emot och känns tungt. Men, imorgon ska jag ta tag i det! Lika bra att få det gjort!

I övrigt kan ju viss trötthet bero på att Alice börjat dagis igen. Så nu är det återigen dagliga fajter. På morgonen - "neeeeej! Jag vill inte vara på daaaaaagiiis! Uuuääääää!". På eftermiddagen - "jag vill inte gå hem! Det är tråkigt hemma! Jag vill vara på dagis! Orättvist! Dumma mamma!". Inte konstigt att man blir trött va? Jag sätter mitt hopp till att det ger sig när hon blir fyra år, då ska de tydligen vara snälla och hjälpsamma ;) och tyst alla som inte håller med! Krossa inte mitt hopp, det är det som håller mig uppe! ;) det är tur att hon är så fantastisk många andra stunder på dagen, min lilla ungkotte! <3 :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar