fredag 26 oktober 2012

Dag 96 - Tankar om kärlek..

Träning: 50 minuters ridning + 3 km stavgång på 30 minuter. Attans vad jag är bra! :)
Mat: Helt ok matdag :)
Sammanfattning: Har fått för lite skolarbete gjort idag, men jag mår bra psykiskt ändå.

Just nu sitter jag här i soffan med Alice sovandes bredvid mig. Nu la hon upp en fot på min arm också ♥ Hon är nog den största självklara kärleken i mitt liv. Samma dag som jag visste att något växte inom mig så började kärleken växa. Den kommer alltid att finnas där, så länge vi båda lever!

När jag var i stallet idag funderade jag på den villkorslösa kärleken som finns mellan Wille och mig. Visst, det är bara en häst, men vi har hängt ihop i 12 år nu och han finns alltid där för mig. Den känslan när vi är ute och rider tillsammans, det är liksom han och jag mot världen ♥ Han är min bästa vän och man(n)en i mitt liv!

Sen har vi den här trygga, familjära kärleken som omger oss här hemma. M kan sitta vid datorn och jag vid tv'n och ändå så är den där, runt oss, hela tiden. ♥ 

Det jag vill komma till är en av de största, familjära kärlekarna i mitt liv. Min morfar. Min underbara, starka, kloka och snälla morfar Sixten! ♥ Igår skulle han ha fyllt 100 år, vilket innebär att det snart är sex år sen han lämnade oss. Vi hade varit där på dagen, jag och syster, och morfar hade en pigg dag då han kände igen oss och orkade prata med oss. Vi skrattade som vanligt med vår glada morfar. Det kändes lite speciellt att säga hejdå den gången. Han sa alltid "hej hej", och lät ungefär som när sockerdricksträdet i Pippi säger hejdå. Det sitter så inetsat i mitt minne. Jag visste inte att det var sista gången jag skulle få höra det, då hade jag lyssnat lite mer kanske, eller inte gått. Men minnena finns ju ändå kvar, de finns i mitt hjärta för alltid. Den natten dog han lugnt i sömnen. Finaste morfar, som jag saknar honom! ♥ Men kärleken till morfar består hos mig, för det är tack vare honom som jag har kunnat få mina andra livs kärlekar. Det var hans sparade pengar som jag kunde köpa Wille för, det var han som alltid sa åt mig att följa mitt hjärta och mina drömmar, vilket i sin tur har lett mig dit där jag är idag. Här, med världens finaste Alice som är så lik min morfar i sin energi och i sitt engagemang, samtidigt som hon är så lite min mormor till utseendet. Det bästa av dem båda.

Jag är så tacksam för all kärlek som finns i mitt liv och jag önskar fler att få uppleva detsamma!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar